Havsvatten från underjordiska källor

Saltvatten från underjordiska källor har ofta en mycket högre salthalt än havsvatten, ganska ofta är den cirka 30 %, dvs. strax under löslighetsgränsen. Även här är vanligt salt den viktigaste beståndsdelen. pH-värdet är vanligtvis jämförelsevis lågt (ner till cirka 4), dvs. vattnet är surt. Medan syrehalten är mycket låg eller till och med obefintlig, kan H₂S-halten uppgå till några hundra milligram per liter.

Sådana sura saltlösningar som innehåller H₂S är mycket frätande och kräver speciella material.

På grund av den höga salthalten och beroende på driftsförhållandena måste man förvänta sig en viss grad av saltutfällning. I sådana fall måste lämpliga motåtgärder vidtas vad gäller konstruktion, drift och materialval.

Korrosion i havsvatten

De material som används måste inte bara uppvisa tillräckligt hög motståndskraft mot jämn korrosion, utan även mot lokal korrosion, särskilt gropkorrosion och spaltkorrosion. Sådana korrosionsfenomen uppträder särskilt med självpassiverande ferrolegeringar (rostfritt stål). Så kallade "reservpumpar", som endast drivs intermittent, löper risk för stillastående korrosion; översvämning med färskvatten före en avstängningsperiod eller periodisk uppstart anses fördelaktigt.

De olikasjövattenpumpKomponenter bör tillverkas av material av samma typ för att förhindra galvanisk korrosion. Potentialskillnaden mellan de enskilda materialen ska vara så låg som möjligt. Om olika material måste användas av konstruktionsskäl, bör dock ytorna på den mindre ädla metallen som är i kontakt med vattnet vara stora i jämförelse med ädelmetallens. Figur 5 ger information om risken för galvanisk korrosion när olika materialtyper kombineras.

Höga hastigheter kan leda till erosionskorrosion. Konsekvenserna blir allt allvarligare ju mer aggressivt mediet är och ju högre dess hastighet. Medan flödeshastigheten endast i liten grad påverkar beteendet hos rostfritt stål och nickellegeringar, är situationen omvänd när det gäller olegerade järnhaltiga material och kopparlegeringar. Figur 6 ger kvalitativ information om flödeshastigheternas inverkan. Därvid måste vederbörlig hänsyn tas till om mediet innehåller syre eller H₂S. Stora mängder H₂S tenderar att utesluta närvaron av syre; i sådana fall är mediet något surt, ner till ett pH på 4.

Materialets beteende

Tabell 1 ger rekommendationer för pumpmaterial eller kombinationer av dessa. Om inget annat anges gäller följande information för havsvatten utan H₂S-innehåll.

Olegerat stål och gjutjärn

Olegerat stål är olämpligt för havsvatten, såvida det inte är försett med en lämplig skyddande beläggning. Gjutjärn ska endast användas för låga hastigheter (möjligt för höljen); i detta fall bör normalt katodiskt skydd av övriga inre delar användas.

Austenitiska Ni-gjutgods

Ni-Resist 1 och 2 är endast lämpliga för medelhastigheter (upp till cirka 20 m/s).